*Tindra*
SE 54573/2012
HD B / AD UA
Whoopie var egentligen den valpen som jag själv valde för att behålla men när Thildes uppfödare sa att hon ville köpa Whoopie så tänkte jag att då kommer hon till någon som ställer henne, och troligen mer än vad vi själva gör då vi inte riktigt är utställningsfolk, och som tänker använda henne till avel. Så vi hoppas att allt går bra och lycka till i framtiden. Ska bli intressant att följa Whoopies utveckling och hur det kommer gå för henne.
Uppdatering Jan 2017
Tyvärr så går det alltid inte som man tänkt sig och Whoopie blev såld efter uppfödaren tagit valpar på henne och som jag förstått det så har hon varit i några olika hem men nu hamnat i ett foderhem, där fodervärden tagit kontakt med oss, och vill att Tindra ska stanna för livet. Jag bad om en liten hälsning och fick ett trevligt mail tillbaks, jättekul att äntligen få höra något från Tindra då det varit helt tyst sedan hon lämnade gården.
Brev från fodervärd:
Första bilderna jag tog!
Tindras första kompis var Wilma!
Wilma och Tindra trivdes bra ihop.
När Wilma hamnade på djurklinik pga av en magsjuka upptäckte jag att Tindra inte kunde vara ensam hemma.
Så när Willma fick somna in så stod jag där med en hund som inte kunde vara ensam. Jag fick låna en annan njoffe av BM. Men hon trivdes inte hos oss.
Vi åkte till Karlskoga och hämtade Sojje! Tindras absoluta bästa kompis! De hänger ihop i vått och torrt!
Tindra var väldigt stressad när hon först kom till oss.Kunde inte slappna av utan gick runt, runt tills vi stoppa henne. Jag har förstått att Tindra har varit oönskad på många ställen hon varit på och suttit mycket u hundgård.I början tog hon ingen kontakt alls men allt eftersom tiden gått har hon blivit en riktig kelgrisl Hon älskar att få uppmärksamhet.
Vi har gått en vardagslydnads kurs. Där hon vid första tillfället hade fullt upp med att kunna ta in allt nytt. Sedan gick det bättre och bättre för varje gång.
Första gången hon var lös i skogen, bara hon försvann och kom tillbaka efter femton minuter. Idag kan jag ha henne lös och hon håller sig runt omkring mig. Går aldrig längre bort en tio meter.
Idag är Tindra en trygg hund här hemma som ligge gärnar vid min sida eller bredvid Sojja.. Men rör jag mig det minsta så flyger hon upp och går runt mig för att se vart jag ska.
Vi älskar Tindra precis som hon är och vi jobbar vidare på kontakt och förtroende som blir allt bättre för varje dag.
17/5 2021 idag fick vi det tunga beskedet att fodervärden idag valde att ta ner Tindra efter en tids sjukdom.
Tindras ägare har skickat oss ett mail och berättar om Tindras tid hos henne. Vi är så himla glada för att Tindra kom till ett hem där hon blev älskad och bra omhändertagen. Och vi är otroligt tacksam för att hon har uppdaterat om Tindras mående och liv samt att hon visat ett så stort förtroende att fråga och lyssna på våra råd när hon haft funderingar.
Annas mail:
Tindra var när hon kom.Hon gick sin egen väg.Gå i koppel vad är det sa hon och gick sin egen väg oavsett vad människan gjorde i andra änden av kopplet. Hon blev osäker vid höjda röster eller när hon trodde hon gjorde fel. Tindra vandrade alltid runt, runt, runt när hon blev glad, skulle gå ut, få mat och om man in snabbt förstod vad hon ville. Med tiden blev Tindra allt säkrare på oss konstiga människor. Dom sista två åren lyfte hon inte ett öra när vi grälade på henne. När hon kom till oss hade vi valpen Wilma ca 11 månader. Tindra fostrade och lekte med henne. Tindra kunde aldrig vara ensam hemma. Då ylade hon och försökte ta sig ut. Men med hundsällskap gick det bra. När Wilma lämnade oss ca 1 och 2 månader gammal. Visste vi inte hur det skulle gå. Vi fick låna en leonbergervalp Sojja på 12 veckor. Sojja och Tindra älskade varandra från först ögonblicket. Tindra tog snabbt på sig mammarollen och fostrade och lekte med Sojja. <dessa två blev dom bästa vännerna under hela Tindras liv hos oss.
För två årsen hämtade vi hem Jalle. Naturligtvis var Tindra med och hämtade honom. Jalle och Tindra hade lite hatkärlek till varandra.
Tindra gick från egensinnig, osäker och helt självisk till att bli kärleksfull, tillgiven och helt lita på mig. Visst det kanske inte alltid var så roligt att varje morgon vakna av att Tindra hoppade upp i sängen och bokstavligen krossa fötter och tår i sin iver att väcka mig. Tindra var alltid på jakt efter något ätbart ocg vattnet fick aldrig ta slut i vattenskålen får då kom hon med uppmaningsskall och talade om att det var dags att fylla på vatten.
Dom sista månaderna i sitt liv gick Tindra från att varit aktiv till att allt mer sova och inte bry sig om någonting. Sista natten låg hon och Sojja med tassarna ihop. Tindra som aldrig gått in till hästarna i hagen. Sprang till hästarna igår som om hon sa hejdå till dom. Även katterna fick ett hejdå precis innan vi skulle åka idag.
Tindra har tagit en bit av mitt hjärta. Saknade är stor och kärleken till henne är ännu större.
Nu orkar jag inte berätta mer om Tindra idag. Godnatt och kram!
När vi gick var första kurs i vardagslydnad. Blev Tindra helt förvissad så det blev att ge henne tid att ta in allt och alla.
Tindra kom att aldrig riktigt förstå det där med att gå i koppel. Varför någon hindrade henne från att gör det hon själv ville. Första gången hos vetrinären så försvann hon helt plötsligt. (Vi var där med Wilma, Tindra var med som sällskap) Lika plötsligt som hon försvann, kom hon tillbaka.
Första gången hon var lös i skogen drog hon iväg med Wilma på egen hand och var borta i tio minuter, sedan drog hon igen men då hade Wilma fått nog och stannade hos mig. Dom sista tre åren har Tindra närhon varit lös i skogen aldrig lämnat mig utan hålls sig ca 10 meter ifrån mig och sedan kommit tillbaka.
Tindra blev allt mer harmonisk genom åren. Hon gick igenom två operationer där jag fanns vid hennes sida både när hon somna och jag var den första hon såg när hon vakna.
Dom första tre åren trodde hon varje gång vi träffade nya människor att nu skulle hon bli bort lämnad igen. Så hon skakade i hela kroppen och visade tydligt rädslan för förändring. Men med tålamod och kärlek började hon mer och mer lita på att hon skulle få stanna hos oss.
Om jag var tvungen att lämna henne med min man Thomas, satt hon och gnydde tills jag var hemma igen. Men ensam hemma med Sojja och Jalle gick det alltid bra.
När man kom hem hade hon ett visslande läte av glädje.
Det finns massor att skriva om Tindra. Sammanfaningsvis: Tindra gick från en ångestladdad hund till en tillgiven och trygg hund som älskade allt och alla. Hon dyrkade marken jag gick på och hon kommer alltid var så nära mitt hjärta, hennes tassavtryck kommer alltid var så tydligt.
När hon till slut fick somna in. Var det i mina armar och med tryggheten att hon visste att jag alltid fanns där hos henne. Hon gick fridfullt bort. Vi glömmer henne aldrig.
R:I:P: älskade Tindra.
missnebäckenskennel 
Idag har Tindra en kompis till Jalle Njoffe valp på 10 månader.