SÅLD
SE42286/2016
Vi har pratat om att skaffa en ny hundras på gården och pratat fram och tillbaka så såg jag en bild på en liten valp som bara var några timmar gammal och så var jag kär. Vi hade tur och hon var ledig och fick flytta hem till oss.
Lilla Freya fick en lite tuff start för hon kom mitt i älgjakten så första veckan fick hon följa med på älgjakt och någon dag följde hon med gubben på jobb. Men hon klarade det över förväntan. Jag hade väll mina försommar att vinthundar är fjantiga och mjuka i sättet. Men man ska inte tro på sina egna försommar och Freya visade att mina intryck inte alls stämde. Fast hon var en liten skit så gick hon rakt fram till njurarna och stannade bara upp när dom började hoppa och studsa för att hälsa på henne genom nätet. Sedan gick hon fram och luktade. Det var väll lite av en utmaning att ha med henne på pass men det gick bra det med då och då så lekte jag tyst med henne och lät henne springa runt sedan fick hon ett grisöra att tugga på en stund för att sedan sova några timmar. Jaktlaget blev lite kär i lillgumman när hon utan minsta tvekan gick runt och hälsade och lekte när vi fikade. Vad jagar man med den där var det en som sa skeptiskt när han såg henne. Hon sov med mig i jaktstugan och det gick också bra.
Hon var inte rumsren när hon kom och speciellt kissandet har varit en utmaning för idag är hon precis 6 mån i skrivande stund och några gånger i veckan kissar hon fortfarande inne men nu är problemet inte riktigt att hon inte kan hålla sig utan hon är tyst. Hon går tyst ut i hallen och väntar tålmodigt i några minuter på att någon ska fatta sedan kissar hon och så är det bra med det. Vi har börjat att stänga dörren så inte smycken går helt i så nu känner hon om dörren går och öppna så går hon ut.
Hon är en väldigt vaken ung dam som gärna är där vi är. Hon leker en stund väldigt intensivt sedan kan hon sova i någon timme. Katterna våra tycker hon är väldigt spännande. Då och då gör hon rivstarter mot dom för att få dom att springa och ibland så gör dom det och ibland skiter dom i henne. Den ena tycker hon är dum men den ena går och stryker sig mot henne och gosar lite då och då.
Hon är oerhört glad i ungarna. Tyvärr tycker hon det är kul att nafsa efter händerna och det är något som är lite svårt att få bukt med. När det blir väldigt uppspelta lekar så händer det att hon råkar få tag lite hårt men inte så det blir märken men något vi tränar för att få bort.
Jag trodde att en så mager hundras måste man vara noga med maten och vara restriktiv men ingen Salukiuppfödare eller ägare jag pratat med har sagt att jag måste tvunget ge den eller den maten utan dom verkar ge vad dom tycker är ok. Och fast vi har fri tillgång till foder så går hon och äter då och då och blir inte överviktig. Enda gången hon kastar sig över torrfodret är när hon ser katterna ta av det. Det går ju inte för sig så då måste hon äta en stund. Annars när det gäller mat så tar hon vad hon får tag på. Vi håller på och tränar henne på att inte stjäla från bordet men det går inte att lita på henne när det är mat framme. Vid något tillfälle så kommer hon att hoppa upp och ta för sig om man inte håller ett öga på henne. Hon har i alla fall slutat att ta från barnens och våra händer vilket hon gjorde innan. Och det har inget med hunger att göra för hon drog i sig 1,5 kg med maletkött som jag gav henne sedan gick hon in och jag hittade henne ståendes på bordet. Men jag har fått höra att det är en Salukisak att sno mat så vi får fortsätta hålla ett öga.
Vi är väldigt väldigt glad i vår gohund. Vi som inte skulle ha en hund som sov i sängarna har nu en hund som gärna sover i vår säng. Hon är där vi är. Inte som njurarna som ligger mitt på golvet där man är utan hon ligger gärna på soffan med en tass på en. Sedan är hon inte alls så frusen som jag trodde hon skulle vara. Hon kan ligga och flåsa och vilja gå ut om det är minusgrader ute. och fast vi släpper in henne om hon visar att hon vill in (hon krafsar på dörren eller gnyr) så öppnar jag dörren så ligger hon och sover i en av stolarna i uterummet och bryr sig inte om att gå in fast det är minus 10. Så hon spräcker faktiskt dom flesta fördomsbubblor som jag haft om rasen och kul är det. Man blir ju aldrig för gammal för att lära sig något nytt.
Vi valde att flytta 2017 och i med flytten så kändes det ohållbart att ha kvar Freya då nya gården var sämre anpassad för vinthund och det skulle ta lång tid för oss att stängsla och vi var rädd att Freya skulle komma ut och göra illa sig eller några tamdjur innan dess. Så vi tog det tunga beslutet att sälja henne. Vi hade dock tur och hittade ett jättebra hem som inte är allt för långt bort.
missnebäckenskennel 